SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`vare substantiv ~n äv. vard. rövarn, plur. ~, best. plur. rövarna röv·ar·enperson som ägnar sig åt röveri mest vid beskrivning av äldre el. exotiska förh.samh.yrk.rövarbandrövarhövdingrövarromansjörövarestråtrövarekaravanerna över­fölls ofta av rövarede hade eskort som skydd mot kring­strykande rövareleva rövarebråka och väsnasdet är inte lätt att sova när grannarna ovan­på lever rövare ta en rövaregöra ett fräckt försökhon tog en rövare och lyckades pruta ner priset till hälften sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. rövare