publicerad: 2021  
rådbråka rådbråkade rådbråkat
verb
rå`dbråka
1 historiskt av­rätta (döds­dömd person) genom att låta veder­börande krossas av ett tungt hjul var­efter kroppen fästes på hjulet till all­mänt beskådande
någon rådbråkar någon
belagt sedan ca 1605; av lågtyska radebraken med samma betydelse, till rat 'hjul' och braken 'bryta (någon över stegel och hjul)'; jfr ur­sprung till ratt, rotera
2 vanligen perfekt particip ut­sätta (någons kropp) för svåra på­frestningar
någon är rådbråkad något är rådbråkat
han kravlade sig upp, om­töcknad och råd­bråkad
○ äv. bildligt i vissa ut­tryck
hon talade en illa råd­bråkad franska
○ spec. anstränga något, särsk. hjärnan
någon rådbråkar något
han ville inte råd­bråka hjärnan i onödan med siffror
belagt sedan 1700
rådbråkarådbråkande, rådbråkning