publicerad: 2021  
1smitta smittan smittor
smitt·an
substantiv
smitt`a
över­föring av smitt­ämne från en individ till en annan
smittspårning; kontaktsmitta
sprida smitta; ut­sättas för smitta
äv. om fullt ut­vecklad sjukdom
rabiessmitta; salmonellasmitta
små­barnen blev ut­satta för smittan sedan syskonen drabbats av den i skolan
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska smitta 'fläck; smitta'; av lågtyska smitte 'fläck', till smitten, se ur­sprung till 2smitta 1; besläktat med smita åt
2smitta smittade smittat
verb
smitt`a
1 ibland med partikelnner, utan större betydelse­skillnad (råka) över­föra egen infektion till
någon smittar (ner) någon (med något)
jag är förkyld och vill inte smitta (ner) dig så jag tar inte i hand
belagt sedan ca 1655; jfr fornsvenska smitta 'fläcka, smutsa'; av lågtyska smitten 'smutsa ned'
2 vara smittsam
något smittar
kik­hosta smittar mest den första tiden
belagt sedan 1807
smittasmittande, smittning