SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
raf`sa verb ~de ~t rafs·arsnabbt och slarvigt flytta om­kring eller rota i ngn mängd före­mål NollJFRcohyponymriva 4 hon satt och rafsade i en back med gamla lp-skivoribl. med ton­vikt på förflyttningvanligen med partikel, t.ex.fram, upp han rafsade upp några sedlar ur fickanrafsa (i ngt), rafsa (fram/upp ngt/ngra)sedan 1777sv. dial. rafsa; till sv., no. dial. rapa ’riva i­hop; riva åt sig’ Subst.:vbid1-292516rafsande; rafs