SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ralje´ra verb ~de ~t ralj·er·arskämta på ett ironiskt och respekt­löst sätt komm.han raljerade gärna med heliga tingstats­ministern raljerade över de borgerliga partiernas splittringraljera (med/om/över ngn/ngt/SATS)sedan 1678av fra. railler med samma betydelse; urspr. av folkligt lat. ragula´re ’prata’ Subst.:vbid1-292778raljerande; raljans, vbid3-292778raljeri