publicerad: 2021  
rasa rasade rasat
ras·ar
verb
ra`sa
1 ofta med partikel, sär­skiltihop, in, ner, samman störta samman eller ner och där­med förstöras; om (del av) byggnad eller dylikt
SE 2ras
något rasar (ihop/in/ner/samman)
något rasar (ihop)
något rasar (in)
något rasar (ner)
något rasar (samman)
muren rasade; byggnads­ställningen rasade; kort­huset rasade samman; taket rasade in
äv. häftigt (låta sig) falla ner
det rasade ner tegel­pannor från taket; han rasade ut­för på skidorna
äv. bildligt kollapsa
hela hennes värld rasade vid skils­mässan; hela planeringen hade rasat ihop
spec. bryta samman kroppsligen el. själsligen
någon rasar (ihop/samman)
någon rasar (ihop)
någon rasar (samman)
han rasade ihop av trötthet
spec. äv. om värde etc.
tokrasa
valutan rasade på tis­dagen på samtliga börser; tomtpriserna rasade i botten
äv. i fråga om hastig el. häftig rörelse i god­tycklig riktning (ibland abstrakt)
JFR rusa 1
tiden rasade iväg; målen började rasa in i andra halv­lek
belagt sedan 1649; jfr isl., no. rasa 'glida; falla ned'
2 fort­gå med våldsam kraft särsk. om natur­fenomen
något rasar
stormen rasade; ett fler­tal skogs­bränder rasade; kriget rasade sedan tre dagar
äv. bildligt om person känna och ut­trycka häftig vrede
någon rasar (över något/sats)
någon rasar (över något)
någon rasar (över sats)
han svor och rasade; tittarna rasade över kanal­krocken
belagt sedan 1526; av lågtyska rasen 'vara ur­sinnig'
3 något ålderdomligt leka vilt
några rasar
leka och rasa; barnen rasade på skol­gården
belagt sedan 1642
Det kommer en vind och går:
och hela din världs­bild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gull­regnens klasar. Hjalmar Gullberg, Kyssande vind (i Kärlek i tjugonde seklet, 1933)