SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ras´ter substantiv rastret, plur. ~, best. plur. rastren rastr·etrut­mönstrad glas­skiva eller film som an­vänds in­om reproduktions­tekniken för sönder­delning av mellantoner till punkter av varierande intensitet t.ex. för kopiering av fotografi foto.JFRcohyponymkliché 1 äv. om resultatet i form av ett punktmönsteräv. om mot­svarande sönderläggning i punktmönster med elektroniska medel, särsk. in­om tv-teknikenäv. all­männare om ngt som har rut­mönsterlys­rören avbländas med hjälp av ett raster i metalläv. bildligt om ngt som på­verkar (och ibl. sned­vrider) en beskrivningnär han beskriver pietismen lägger han över senare väckelse­rörelser som ett rastersedan 1896av ty. Raster med samma betydelse; av lat. ra´strum ’(en) kratta; hacka’