SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
receptu´r substantiv ~en ~er re·cept·ur·enav­delning i apotek dit läkare ringer in recept och där läke­medel görs i ordning efter recept (nu­mera dock mera sällan) med.äv.beredning av läke­medel (efter recept) sedan 1796av nylat. receptu´ra ’mot­tagning; receptur’; till recipiera