SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1re´gel substantiv ~n regler regl·erut­saga om hur visst skeende normalt ut­spelar sig af.samh.språkvet.JFRcohyponym1lag 2 huvudregeltumregeluttalsregelmatematiska regleren grammatisk regel i svenskan är att ord­följden är rak i bi­satseringen regel utan undan­tagofta äv. om fast­lagd bestämmelse för hur en viss handling ska ut­förasJFRcohyponym1lag 1cohyponymbestämmelse 1cohyponymreglemente regeländringlevnadsregelspelregeltrafikregelhårda reglerstrikta reglertvingande reglerskärpta reglersociala reglermoraliska regleretiska reglerlära sig spelets reglerfölja reglernabryta mot en regelfrån­gå en regelregler och stadgarinternationella regler för behandling av fångaräv. försvagat om ngt som är ofta före­kommandeJFRcohyponymvana han har gjort till en regel att ge henne en blomma varje födelse­dagen regel (för ngn) (om ngt/SATS)biogenetiska regelnden regel som säger att den en­skilda individen ut­vecklas på samma sätt som släktetden gyllene regelnden bibliska regel som säger att allt vad man vill att människorna ska göra en själv ska man ock­så göra demde ville upp­fostra sina barn till att leva efter den gyllene regeln efter/enligt konstens alla reglerenligt beprövat tillvägagångs­sätthar man köpt kräftor gäller det ock­så att äta dem enligt konstens alla regler; föreningens tioårs­jubileum firades efter konstens alla regler i/som regelvanligenmäklarens an­svar upp­hör i regel efter det att köpe­handlingarna under­tecknats undantaget som bekräftar regelnseundantag 1 sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. reghla, reghel; urspr. av lat. re´gula ’rätte­snöre; linjal’; jfr reglera, reguljär; räls
2re`gel substantiv ~n reglar äv. ri`gelri`gel ~n riglar regl·ar, rigl·ar1typ av enklare lås­anordning i form av en bom som skjuts för en dörr el. en lucka hush.dra i­från regelnäv. om liknande an­ordning i lås e.d.sedan 1546av lågty. regel ’tvärstång; reling; regel’; av om­diskuterat urspr. 2sällan i formenrigel ut­sågat, lång­smalt, relativt grovt stycke trä­virke som an­vänds som stomme i konstruktioner särsk. till (trä)hus skogsbr.JFRcohyponymbalk 1cohyponymbjälke sedan 1585