SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
regis´ter substantiv registret, plur. ~, best. plur. registren reg·istr·et1ordnad förteckning över personer, fakta e.d.; ofta av mer officiellt slag bok.samh.JFRcohyponyminnehållsförteckningcohyponymindex 1cohyponymkartotekcohyponymkatalog registerkortkortregisterpersonregistersakregisterföra registerlägga upp ett registerupp­rätta ett registerslå i registerregistret i slutet av bokenFBI:s centrala registeräv. om del av minne hos data­maskinäv. bildligtsyndaregisterett register (för/över ngt)sedan 1504Stockholms stads tänkeböckerfornsv. register; av medeltidslat. regis´trum ’förteckning’, till lat. reger´ere ’åter­föra; skriva in’ 2(del av) tonhöjdsområde hos sång­röst eller instrument musikJFRcohyponym1skala 3 bröstregisterhuvudregisterhan låter bäst i de högre registrenäv.orgel­stämma äv. bildligt i ut­tryck för (mång­sidig) kompetenshon har ett brett registeri den aktuella upp­sättningen spelar han ut hela sitt registersedan 1814