publicerad: 2021  
respekt respekten
re·spekt·en
substantiv
respek´t
1 visad eller upp­levd hög värdering av person(s egenskaper)
respekt (för någon/något)
respekt (för någon)
respekt (för något)
de lärde barnen att hysa respekt för äldre människor; han hade respekt för hennes åsikter; de fylldes av respekt för den modiga kvinnan
ofta med bi­betydelse av fruktan
respektinjagande
in­ge respekt; respekt för döden; respekt för chefen; ha respekt för vädrets makter
med all respekt trots all respekt jag kännersom kommentar vid in­vändning, kritik etc.: med all respekt för hans ny­skapande prosa så tror jag än­då inte att han fick priset en­bart för sina litterära kvaliteter
belagt sedan 1617; av lat. respec´tus 'tillbaka­blick; hän­syn till'; jfr ur­sprung till inspektera, prospekt, respit, spektakel
2 ställning eller upp­trädande som in­ger aktning och ibland fruktan
vinna respekt; åt­njuta respekt; ha respekt med sig; hon satte sig genast i respekt hos klassen
belagt sedan 1617