SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rev seriva
1rev substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en rev·et1(lång­sträckt) undervattens­grund som är beläget så nära ytan att bränningar upp­står sjö.klipprevkorallrevsandrevskonaren vräktes upp på revet och krossadeshan manövrerade skickligt förbi rev och bränningar i sin kostersedan 1577urspr. samma ord som 1rev 3 2del av segel som kan bindas i­hop så att segel­ytan minskas vid hård vind sjö.ta in sista revetstor­seglet var sytt med två reväv. om mot­svarande an­ordningbindreväv. om mekanisk an­ordning för segelminskningrullrevsedan 1730trol. till riva, allt­så ’av­skuret stycke’ 3stycknings­del kring rev­benen på slaktat nöt­kreatur kokk.högrevsedan mitten av 1300-taletGotlands-Lagenfornsv. rif ’rev­ben’; gemens. germ. ord, trol. besl. med grek. orophe´ ’tak’
2rev substantiv ~en ~ar rev·enlina för fiske, som krok(ar) fästs på jakt.revkrokmetrevagna revenlägga ut revendet ryckte till i revenäv. om mot­svarande fisk­redskaplångrevålrevsedan 1490 (i sammansättn.)Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. ref ’ngt tvinnat; rev’; jfr 1reva 1