tryckår: 2009
rev
seriva
1rev
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
rev·et1(långsträckt) undervattensgrund som är beläget så nära ytan att bränningar uppstår
sjö.klipprevkorallrevsandrevskonaren vräktes upp på revet och krossadeshan manövrerade skickligt förbi rev och bränningar i sin kostersedan 1577urspr. samma ord som 1rev 3
2del av segel som kan bindas ihop så att segelytan minskas
vid hård vind
sjö.ta in sista revetstorseglet var sytt med två rev○äv. om motsvarande anordningbindrev○äv. om mekanisk anordning för segelminskningrullrevsedan 1730trol. till riva, alltså ’avskuret stycke’
3styckningsdel kring revbenen på slaktat nötkreatur
kokk.högrevsedan mitten av 1300-taletGotlands-Lagenfornsv. rif ’revben’; gemens. germ. ord, trol. besl. med grek. orophe´ ’tak’
2rev
substantiv ~en ~ar
rev·en●lina för fiske, som krok(ar) fästs på
jakt.revkrokmetrevagna revenlägga ut revendet ryckte till i reven○äv. om motsvarande fiskredskaplångrevålrevsedan 1490 (i sammansättn.)Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. ref ’ngt tvinnat; rev’; jfr 1reva 1
1rev

2rev
