SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1re`va substantiv ~n revor rev·an1lång­sträckt växtskott ovan jord för förökning på kön­lös väg bot.JFRcohyponymutlöpare 2cohyponym2ranka smultronrevasedan 1648trol. till 2rev i en äldre bet. ’(tvinnat) snöre’ 2lång­smalt upp­rivet hål NollJFRcohyponym2rispacohyponym1spricka tagg­tråden gjorde en reva i hennes jacka○äv. bildligten reva av blått på den bly­gråa himlenen reva (i/på ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. riva; bildn. till riva; besl. med 1rämna
2re`va verb ~de ~t rev·ar●minska ytan hos (segel) genom att ta in rev genom bindning el. rullning sjö.sese1rev 2 reva stor­seglet i kulingreva ngtsedan 1672till 1rev 2 Subst.:vbid1-297820revande, vbid2-297820revning