publicerad: 2021  
revansch revanschen revanscher
re·vansch·en
substantiv
revan´sch
seger (över viss mot­ståndare) som upp­fattas som svar på tidigare förlust vanligen mot samma mot­ståndare; särsk. i tävling
revanschlysten; revanschsugen
en efter­längtad revansch; en skön revansch; en gruvlig revansch; jaga revansch; få revansch
revansch (någon/något) (för något/sats)
revansch (någon) (för något)
revansch (någon) (för sats)
revansch (något) (för något)
revansch (något) (för sats)
laget förlorade borta­matchen mot serie­ledarna men tog revansch på hemma­plan
äv. om försök el. möjlighet till detta
revanschmatch
så fort han har förlorat ett schack­parti begär han revansch
äv. bildligt, ibland med bi­betydelse av hämnd
han brann av iver att ta revansch för alla för­ödmjukelser han ut­satts för
belagt sedan ca 1640; av franska revanche 'hämnd'; besläktat med vindicera