SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
riff substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en riff·etkort rytmisk melodifras som upp­repas gång på gång i jazz- och rock­musik vard.musikriffet låg i basensedan 1941av eng. riff med samma betydelse, till refrain ’refräng’; jfr refräng