publicerad: 2021  
ringla ringlade ringlat
verb
ring`la
1 förflytta sig med slingrande rörelser
ringla (någonstans)
ormen ringlade iväg; en rökpelare ringlade mot himlen; en ringlande bil­karavan
○ äv. med försvagad inne­börd av förflyttning
en upp­trampad stig ringlade fram genom skogen
belagt sedan 1834; till ring
2 an­bringa i slingrande former vanligen med av­seende på till­behör till mat­rätt
ringla något
ringla dressingen över salladen
belagt sedan 1892
ringlaringlande
ringla sig