SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rips substantiv ~en äv. ~et, plur. ~er rips·entyp av tu­skaft handarb.ripsbandripssidenäv. om väv i ripsbindning med upp­höjda ränder, oftast på tvärensedan 1811av eng. ribs ’rips; randigt tyg’, plur. av rib ’rev­ben’; jfr revbensspjäll