SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rivalite´t substantiv ~en riv·al·itet·enhård konkurrens särsk. om makt el. ngns gunst komm.JFRcohyponymkonkurrens 1 rivaliteten mellan brödernarivaliteten mellan stadens båda stor­klubbaräv. om enkel­riktat förhållandehan kände rivalitet mot den äldre brodernrivalitet (mellan ngra) (om ngn/ngt), rivalitet (med ngn) (om ngn/ngt)sedan 1773