SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rop substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en rop·etyttrande som fram­förs med stark röst ofta bestående av en­staka ord med funktionen att på­kalla upp­märksamhet över längre av­stånd komm.JFRcohyponymskrikcohyponymtjut glädjerophejaropjaropjubelropleveropvarningsropett högt ropupp­muntrande rop från publikenett desperat rop på hjälp ut­ifrån sjönhans rop ekade i hiss­trummanäv. om vissa djurs lätegökens ropäv. om annan signal som på­kallar upp­märksamhet e.d.nödropenligt psykologen var självmords­försöket ett rop på hjälpibl. (mer el. mindre bildligt) med bi­betydelse av kravropen på en stark ledareropen på frihet skallade allt högre i diktaturens DDRett rop (till ngn) (om/på ngt)vara/komma i ropetvara/bli om­talad eller berömden så­dan pophysteri har inte skådats sedan Beatles var som mest i ropet sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. rop; till ropa