publicerad: 2021  
rosta rostade rostat
verb
[rås`-]
1 an­gripas av rost
något rostar (ihop/sönder)
något rostar (ihop)
något rostar (sönder)
verk­tygen rostade efter­som de inte var insmorda
○ ibland med ton­vikt på resultatet med partikel, sär­skiltigen, sönder
bilen rostade sönder under vintern
○ äv. bildligt, spec. bli sliten, förgå
gammal kärlek rostar aldrig
○ spec. äv. vanligen med partikel, sär­skiltihop försämras vad gäller prestations­förmåga eller dylikt
han hade inte helt rostat ihop under skade­uppehållet
belagt sedan 1430–50 (Gamla eller Eriks-Krönikan); fornsvenska rosta
2 hetta upp (mat­vara) utan an­vändning av fett eller vatten
JFR baka 2, grilla, steka 1
någon rostar något
rosta bröd till frukosten; rostade kastanjer; rostat kaffe
belagt sedan 1668; av lågtyska rosten med samma betydelse; till 2rost!!
3 hetta upp (malm) till en temperatur under smält­punkten så att oxidation sker
någon rostar något
rosta malm
belagt sedan 1535
rostarostande, rostning