publicerad: 2021  
rote roten rotar
rot·en
substantiv
ro`te
1 historiskt mindre förvaltnings­enhet för skola, fattig­vård och försvar
fattigrote; skolrote
○ spec. historiskt militär rekryterings­enhet om­fattande ett an­tal hemman som till­sammans under­höll en soldat el. en båts­man
JFR indelningsverk
rotebonde; rotehållare
belagt sedan 1452 (Arboga stads tänkebok); fornsvenska rote 'skara; av­delning av krigare; distrikt'; ur medeltidslat. rutt´a, rup´ta 'trupp­avdelning', till lat. rup´tus 'upp­röjd'; jfr ur­sprung till rutt, ryttare
2 uppställnings- eller strids­enhet som om­fattar två man bak­om var­andra, den ene i främre och den andre i bakre led in­om armén, i flyg­vapnet, vid gymnastikövning m.m.
rotechef
belagt sedan 1430–50 Fem Mose böcker