publicerad: 2021  
rova rovan rovor
rov·an
substantiv
ro`va
1 typ av gammal kultur­växt med ätlig, köttig rot vanligen som födo­ämne före potatisens in­förande, nu­mera mest anv. som kreaturs­foder
JFR rybs
majrova
kokta rovor; små jord­lappar hackades upp för rovor
belagt sedan ca 1300 (Westgöta-Lagen); fornsvenska rova; trol. av lågtyska rove med samma betydelse; besläktat med lat. ra´pa 'rova'; jfr ur­sprung till kålrabbi
2 större fick­ur av äldre typ
far­far drog fram sin gamla rova ur bröst­fickan
belagt sedan 1853
3 sär­skilt i ett ut­tryck det att ramla tungt
en prakt­full rova; sätta en rova
belagt sedan 1887