SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1´der substantiv ~n söd·ern1väder­strecket som på vårt halv­klot pekar mot solen vid dess middags­höjd geogr.SYN.synonym1syd 1 söderlägesödersidasödersluttningsödersolsöderväggvind från södersedan 1487–96Heliga Birgittas uppenbarelserse 2söder 2södra delen av ett land (eller om­råde) Nolli söder hade regeringen inte full kontrollsärsk. som en sorts namn på Syd­europa (och an­dra sydliga länder)i best. f. längtan till Södernsedan 1536Och hararne vitna, och rönndruvan glöder. Och tåget församlas. Mot söder! Mot söder!Esaias Tegnér, Flyttfåglarne (1810-talet)
2´der adverb söd·eri riktningen som leder rakt mot solen vid dess middags­höjd på vårt eget halv­klot geogr.SYN.synonym2syd Stock­holm ligger söder om Upp­salasöder om landsvägenselandsväg sedan 1000-taletrunsten, Uppsala, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform suþr, fornsv. suþer, södher; gemens. germ. ord, besl. med 1sunnan, 1syd, söndag