publicerad: 2021  
sätt sättet, plural sätt, bestämd plural sätten
sätt·et
substantiv
1 sär­skild form för ut­förandet av något
ett bra sätt att hålla sig i form; vi måste lösa konflikten på ett smidigt sätt; på ett eller annat sätt ska det nog ordna sig; allt ordnade sig på bästa sätt; han presenterade resultaten på ett över­skådligt sätt
spec. i ett skämtsamt ut­tryck
alla sätt är bra ut­om de tråkiga
spec. i fråga om upp­förande
hennes rätt­framma sätt; hon har ett behagligt sätt; han har ett otrevligt sätt
belagt sedan 1450 (öppet brev utfärdat av änkan Ingegärd med gåvor till prästbordet i västgötska Grolanda socken (Äldre handlingar rörande Vestergötland)); fornsvenska sät(t); till sätta
2 sär­skild form för att (tanke­mässigt) betrakta något ofta i ut­tryck för halvt med­givande
på det sättet är han ganska trevlig men inte annars; på ett sätt kan man förstå att hon är upp­rörd, men hon hade inte behövt ta i så där
spec. i vissa negerande (förstärkande) ut­tryck (inte) alls
inte på minsta sätt; hans handlande är på intet sätt försvarbart
(ja­så,) på så sätt ja­så, är det så?jag har sagt upp mig och tänker börja plugga igen. – Jaså, på så sätt.
på sätt och vis ur viss syn­vinkel, i viss månvissa entusiaster menar att träd­gården på sätt och vis blir mer intressant på vintern
belagt sedan 1555
3 av­gränsad mängd före­teelser av visst slag
belagt sedan 1637; samma ord som sätt 1, med an­slutning i bet. till set 2