SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sabote´ra verb ~de ~t sabot·er·arut­föra sabotage mot mil.samh.någon hade saboterat flygplans­motorernaofta försvagaten gap­hals saboterade hela lektionensabotera (ngt) (för ngn/ngt)sedan 1910av fra. saboter ’fuska; sabotera’, till sabot ’trä­sko; dåligt verk­tyg’ Subst.:vbid1-305204saboterande, vbid2-305204sabotering; sabotage