publicerad: 2021  
saknad saknaden
sakn·ad·en
substantiv
sa`knad
1 något ålderdomligt från­varo av något
(i) saknad av någon/något
(i) saknad av någon
(i) saknad av något
de var i saknad av medel till barnens ut­bildning
belagt sedan 1563; jfr fornsvenska afsaknadher 'av­saknad'
2 det att (med ve­mod) märka från­varo av någon el. något
saknad (efter någon/något)
saknad (efter någon)
saknad (efter något)
oändlig saknad; känna saknad; hon mindes med saknad sin studietid; hon över­väldigades av saknad efter föräldrarna
belagt sedan ca 1635