publicerad: 2021  
sammanföra sammanförde sammanfört, presens sammanför
verb
samm`anföra
● äv. lös förbindelse, se föra samman få till stånd möte med eller mellan personer
någon sammanför någon med någon någon sammanför några
hon samman­fördes med barnen från hans tidigare äktenskap; samman­föra konst­utövare av olika slag
belagt sedan 1470-talet (Gamla eller Eriks-Krönikan); 1636 i bet. 'få till stånd möte'; fornsvenska saman föra
sammanförasammanförande, sammanföring