SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sarga [sar`ja] verb ~de ~t sarg·ar●till­foga söndertrasande eller blödande skada genom att skära e.d. Nollen illa sargad handstenarna sargade hennes bara fötter○äv. bildligt i fråga om diverse svåra, om­fattande skadorvanligen perf. part. skicka hjälp till det sargade landet○äv. i fråga om andlig skadaen o­lycklig, sargad själsarga (ngn/ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. sargha, bildat till sar ’sårig’; jfr sår Subst.:vbid1-308726sargande