SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
satelli´t substantiv ~en ~er satell·it·en1naturlig himla­kropp i bana kring en planet samh.JFRcohyponymmånecohyponymdrabant 2 månen, jordens satellitofta bildligt om o­självständig före­teelse i all­mänhetsatellitregeringsatellitstatde forna satelliterna till SovjetunionenVällingby, en av Stock­holms satellitersedan 1784bildn. till lat. satell´es ’drabant’ 2konst­gjord kropp som rör sig i omlopps­bana runt jorden (eller annan planet) och har viss an­vändning som hjälp­medel vid över­föring av radio- och tv-signaler, väderrapportering, spioneri m.m. astron.JFRcohyponymrymdsond satellitbildsatellitlänksatellitnavigeringsatellitsändningjordsatellitnavigationssatellitspionsatellittelesatellitvädersatellitmilitära satelliterprogrammet sändes via satellit till Europasedan 1956