publicerad: 2021  
sed seden seder
sed·en
substantiv
● all­mänt ut­brett handlingsmönster med tradition bak­om sig; in­om viss grupp i sam­hället
JFR bruk 2, kutym, sedvänja
dryckessed; julsed; umgängessed
seden (att+verb)
all­män sed; god publicistisk sed; ta seden dit man kommer; strida mot god sed; det hör till god sed att presentera sig när man ringer; seder och bruk; en gammal sed som dog ut på 1800-talet
○ ibland med ton­vikt på moral el. gott upp­trädande i plur. el. sammansättn.
sedelärande; sedesam; sedeslös
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska siþer, sedher; gemensamt germanskt ord, besläktat med bl.a. grek. (h)e´thos 'vana, bruk'; jfr ur­sprung till sedlig