SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sel substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sel·etlugnt vatten mellan forsar särsk. i Norr­land geogr.älven smalnade till ett sel där byhalvorna lågofta i ort­namnMellanselsedan 1314 (i sammansättn.)förteckning över den påvliga sexårsgärden i Uppsala stift (Svenskt Diplomatarium)fornsv. -sil (i ort­namn); sv. dial. sil, sel; jfr sv. dial. sila ’rinna sakta’