SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
serpenti´n substantiv ~en ~er serp·ent·in·en1väg eller flod som slingrar sig fram (som en orm) särsk. om väg som går upp­för branta bergs­sidor och om flod med meanderbildning (ibl. med tanke på vägens etc. form) geogr.trafik.serpentinkurvahårnålsserpentinvägen slingrar sig i serpentiner upp­för bergetsedan 1873till lat. ser´pens ’orm’ 2lång, smal, hårt hop­rullad pappers­remsa som ringlar upp sig när den kastas mest anv. vid fester o.d. Nollgästerna fick roliga hattar och serpentiner vid entrénsedan 19003ett trådigt eller fjälligt gul­grönt till grå­brunt mineral bestående av magnesiumsilikat m.m.; anv. för dekorativa ända­mål mineral.serpentinasbestkolmårds­marmor med serpentinsedan 1671