SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sfär substantiv ~en ~er sfär·en●helt runt tre­dimensionellt före­mål så att alla punkter på ytan har samma av­stånd till en punkt i det inre (medel­punkten); särsk. i geometriska samman­hang och med ton­vikt på ytans form snarare än det inre mat.JFRcohyponym1klot förr tänkte man sig att himla­kropparna var fästade vid genom­skinliga sfärer som vred sig kring jorden○äv. om (tänkt) skikt som om­ger himla­kroppvanligen i sammansättn. e.d. biosfärjonosfärstratosfär○äv. bildligt om (naturligt av­gränsat, ofta abstrakt) om­rådeintimsfärintressesfärämnessfärhennes privata sfärsfärernas musiksemusik 1 sedan 1611via lat. av grek. sphai´ra ’klot; himla­valv’; jfr atmosfär, stratosfär