SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
signet [siŋne´t] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sign·et·etlitet sigill samh.sedan 1402vidimationsbrev utfärdat av biskop Knut i Linköping (Svenskt Diplomatarium)fornsv. sighnet; av medeltidslat. signe´tum ’litet sigill’, till lat. si´gnum ’tecken’; jfr signum