SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
si´nus substantiv, ingen böjning, n-genus sin·ussin1en grund­läggande trigonometrisk funktion som för en spetsig vinkel i en rät­vinklig triangel kan ut­tryckas som förhållandet mellan mot­stående katet och hypotenusan mat.JFRcohyponymcosinuscohyponymtangens sinus för 30 grader är 0,5sinus (för TAL)sedan 1690av lat. sin´us ’veck; vik’, i medeltidslat. även ’sinus’; jfr insinuera 2ut­buktning eller hål­rum i kroppen spec. om ut­buktning av blod­kärl med.sedan 1840