publicerad: 2021  
sinus ingen böjning, utrum
sin
sin·us
substantiv
si´nus
1 en grund­läggande trigonometrisk funktion som för en spetsig vinkel i en rät­vinklig triangel kan ut­tryckas som förhållandet mellan mot­stående katet och hypotenusan
JFR cosinus, tangens
sinus (för tal)
sinus för 30 grader är 0,5
belagt sedan 1690; av lat. sin´us 'veck; vik', i medeltidslat. även 'sinus'; jfr ur­sprung till insinuera
2 ut­buktning eller hål­rum i kroppen spec. om ut­buktning av blod­kärl
belagt sedan 1840