publicerad: 2021  
skändning skändningen skändningar
skänd·ning·en
substantiv
skän`dning
● det att skända
gravskändning; likskändning
skändning (av någon/något)
skändning (av någon)
skändning (av något)
○ äv. försvagat om skämtsam, skenbart förnedrande ritual vid in­träde i viss skola eller dylikt
vid skändningen fick de nyinskrivna studenterna bl.a. putsa de äldre kamraternas skor
belagt sedan 1544, i jungfruskändning