publicerad: 2021  
skänka skänkte skänkt, presens skänker
verb
skänk`a
ibland något formellt ibland med partikelnbort, utan större betydelse­skillnad ge som gåva
någon skänker någon något
någon skänker (bort) något (till någon/något)
någon skänker (bort) något (till någon)
någon skänker (bort) något (till något)
han skänkte tusen kronor till in­samlingen; hon skänkte bort nästan allt hon ägde till väl­görande ända­mål
äv. bildligt
han skänkte inte saken en tanke; hon skänkte honom sin kärlek; minnet skänkte henne glädje; musiken kan skänka tröst
skänka livet åt se liv
belagt sedan 1430–50 (Gamla eller Eriks-Krönikan); fornsvenska skänkia 'ge att dricka; förära'; av lågtyska schenken med samma betydelse; trol. till ett ord mot­svarande sv. dial. skakk 'lutande', allt­så urspr. 'luta på dryckes­kärlet för att slå i'
skänkaskänkande