SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skalk substantiv ~en ~ar skalk·en1hård kant på ost eller bröd kokk.sedan 1773bildn. till samma ord­rot, med bet. ’klyva’, som finns i skal 2skälm åld.psykol.skalkaktigäv.skurk åld.sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. skalker; av lågty. scalc, schalk ’tjänare; simpel person’; jfr marskalk Om skalkar locka dig, så följ icke.Bibeln (1541 års övers.), Ordspråksboken 1:10