SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skalpe´ra verb ~de ~t skalp·er·arskära av skalpen på ngn; särsk. om indian (under äldre tid i Nord­amerika) samh.äv. i fråga om liknande resultat genom olycks­händelsehan blev skalperad när håret fastnade i maskinenskalpera ngnsedan 1807av eng. scalp med samma betydelse; till skalp Subst.:vbid1-317412skalperande, vbid2-317412skalpering