SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ske verb ~dde ~tt, pres. ~r äga rum om förlopp e.d. NollJFRcohyponymhändacohyponymförsiggåcohyponyminträffa 1cohyponymutspelas i september skulle flyttningen skehon försökte varna dem men skadan var redan skeddspec. i svar på order e.d.Anmäl er på kompani­expeditionen! – Ska ske, kapten!skesedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. ske; av lågty. schen, urspr. trol. ’plötsligt in­träffa; springa fram’ Subst.:skeende