publicerad: 2021  
skelett skelettet, plural skelett, bestämd plural skeletten
skel·ett·et
substantiv
[skelet´]
● stödjande inre ben­konstruktion i kropp som inte är lika förgänglig som resten av kroppen
SYN. benstomme JFR benrangel
skelettdel
de välbevarade skeletten låg bara några meter från en häll­kista; bålens skelett består bland annat av rygg­raden och rev­benen
○ äv. om annan stödjande (och bestående) kropps­vävnad (kalk- el. kitin­bildning eller dylikt) hos djur
hudskelett; kalkskelett
led­djurens yttre skelett kallas ofta skal
○ äv. bildligt om skiss­artat ut­kast eller dylikt
ett första skelett till planering
mager som ett skelett se mager
skelett i garderoben mörk hemlighet från det förflutnapartiledar­kandidaten försäkrade att han inte hade några skelett i garderoben
belagt sedan 1690; ur grek. skeleton´ (so´ma 'kropp') med samma betydelse, till skeletos´ 'ut­torkad'