SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skoja [skåj`a] verb ~de ~t skoj·ar1bete sig (mot ngn) på ett sätt som är av­sett att fram­kalla munterhet hos honom/henne el. ibl. hos an­dra (på hans/hennes bekostnad) komm.JFRcohyponymskämtacohyponymgycklacohyponymreta 1cohyponym1driva 6 han tyckte om att skoja med barnennej, jag har inte tappat pengarna – jag bara skojade med dignational­skalder får man inte skoja med hur som helstäv. med avs. på före­mål, handling etc.de skojade gärna om hans säckiga tröjori sport­sammanhang ofta med stark bi­betydelse av att lura e.d.ibl. med partikelnbort hemma­lagets an­fallare skojade friskt med borta­lagets försvarhan skojade bort backenskoja (med ngn) (om ngt/att+V/SATS), skoja (bort ngn/ngt)sedan 1778 i bet. ’flacka och fara’; 1862 i den nu­varande bet.av nederl. schooien ’vandra om­kring; tigga’ 2bedra vard.jur.de skojade henne på flera tusenhan skojade till sig en stor summaskoja ngn (på ngt), skoja till ngn ngtsedan 1805Subst.:vbid1-320152skojande; 1skoj