publicerad: 2021  
skoja skojade skojat
verb
[skåj`a]
● bete sig (mot någon) på ett sätt som är av­sett att fram­kalla munterhet hos honom/henne el. ibland hos andra (på hans/hennes bekostnad)
JFR 1driva 6, reta 1, skämta
skojare
någon skojar (med någon) (om något/att+verb/sats)
någon skojar (med någon) (om något)
någon skojar (med någon) (om sats)
någon skojar (med någon) (om att+verb)
han tyckte om att skoja med barnen; nej, jag har inte tappat pengarna – jag bara skojade med dig; national­skalder får man inte skoja med hur som helst
○ äv. med av­seende på före­mål, handling etc.
de skojade gärna om hans säckiga tröjor
○ äv. ut­vidgat med partikelnbort genom skämt förminska ett problem eller dylikt
JFR avdramatisera
den nu­varande krisen går inte att skoja bort
○ i sport­sammanhang ofta med stark bi­betydelse av att lura eller dylikt ibland med partikelnbort
JFR finta
någon skojar (bort någon/något)
någon skojar (bort någon)
någon skojar (bort något)
han skojade bort backen
belagt sedan 1778 i bet. 'flacka och fara'; 1862 i den nuvarande bet.; av nederländska schooien 'vandra om­kring; tigga'
skojaskojande, 1skoj
skoja till sig