SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skräll`a verb skrällde skrällt, pres. skräller skräll·er1ge i­från sig starkt, brakande eller skramlande ljud NollJFRcohyponym1skramla 1cohyponym2skallra skrällande telefonerskrällande musik ur hög­talarnaväckar­klockan skrälldeskrällande hostaskrällasedan 1520-taletNya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikornatrol. av ljud­härmande urspr. 2göra sensation särsk. genom att vinna el. genom att prestera ett topp­resultat vard.sport.Everton skrällde i den engelska ligapremiärenskrälla (i ngt)sedan 1954Subst.:vbid1-322321skrällande; skräll