publicerad: 2021  
skuld skulden skulder
skuld·en
substantiv
1 an­svar för något som är fel eller dåligt
skuldbörda
skulden (för/till något/sats)
skulden (för något)
skulden (för sats)
skulden (till något)
skulden (till sats)
bekänna sin skuld; skuld och försoning; han tog på sig hela skulden för det som hade hänt
spec. i juridiska samman­hang det att ha gjort sig skyldig till brott
han över­bevisades om sin skuld
spec. äv. i teologiska samman­hang synd
bli fri från skuld genom godhet
äv. känsla av att vara orsak till något som är fel eller dåligt
skuldtyngd
han kunde inte möta deras blickar utan att känna skuld
äv. predikativt (med mer el. mindre adjektivisk betydelse)
hon erkände att hon var skuld till olyckan
lägga/skjuta (över) skulden på någon ge någon skuldenhan förnekade att han hade haft något att göra med stölden och sköt över skulden på sin kollega
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska skuld 'skyldighet; gäld; förskyllan; beskyllning; orsak'; bildn. till 3skola 1; jfr ur­sprung till skull, skylla, utskyld
2 (lånad) penning­summa som man är skyldig att betala (till­baka)
skuldbörda; skuldebrev; skuldränta
en skuld (till någon/något) (belopp)
en skuld (till någon) (belopp)
en skuld (till något) (belopp)
obetalda skulder; lång­fristiga skulder; kort­fristiga skulder; driva in en skuld; reglera en skuld; betala till­baka en skuld; efter­skänka en skuld; av­skriva en skuld; till­gångar och skulder; hon har stora skulder
äv. om till­ståndet att vara skyldig någon pengar
skuldsatt; skatteskuld; spelskuld; studieskuld
stå i skuld till banken
äv. bildligt moralisk förpliktelse att åter­gälda något
häfta i skuld något ålderdomligtvara skyldig pengarmed­lem som häftar i skuld till föreningen för obetald års­avgift får inte rösta
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
Och för­låt oss våra skulder, så­som ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. Bibeln (1917 års övers.), Matteus 6:12 (ur Fader vår)