publicerad: 2021  
skvallra skvallrade skvallrat
verb
skvall`ra
ge upp­hov till eller sprida skvaller
någon skvallrar (om någon/något/sats) (för någon)
någon skvallrar (om någon) (för någon)
någon skvallrar (om något) (för någon)
någon skvallrar (om sats) (för någon)
de satt och drack kaffe och skvallrade om gemensamma bekanta
äv. av­slöja olämpligt handlande av någon, vanligen för någon auktoritet; särsk. i skol­sammanhang eller dylikt
JFR tjalla
någon skvallrar (någon) (för någon)
skvallra för läraren; han skvallrade på sin stora­syster när hon hade stulit kakor
äv. om icke-personlig före­teelse av­slöja, visa
något skvallrar om något
hennes rörelse­mönster skvallrade om en lätt hjärn­skada
skvallra ur skolan se skola
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska sqvaldra 'plaska, slamra; prata; skvallra'; av ljud­härmande urspr.
skvallraskvallrande, skvaller