SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sla`gruta substantiv ~n slagrutor slag|­rut·angren­klyka som an­vänds som (förment) hjälp­medel vid sökande efter vatten- och malmådror i marken efter­som den an­ses böja sig ned­åt mot så­dana verkt.äv. bildligtupptäckarförmåga en litteratur­kritiker bör ha något av en slagruta när det gäller unga författaresedan 1718av ty. Schlagrute med samma betydelse, till schlagen ’slå’ och Rute ’spö’; jfr 1ruta 4