publicerad: 2021  
slita slet slitit sliten slitna, presens sliter
verb
sli`ta
1 nöta (något) genom trägen an­vändning ofta så mycket att det upp­står hål
slitning; slitskydd; slityta
någon/något sliter något
någon sliter något
något sliter något
någon/något sliter (någon/något)
någon sliter (någon)
någon sliter (något)
något sliter (någon)
något sliter (något)
som den pojken sliter byxor!
äv. med tanke på resultatet
slita hål på strumporna
äv. bildligt
det späckade schemat slet på krafterna
slit den med hälsan se hälsa
slita spö se spö
belagt sedan mitten av 1300-talet (Gotlands-Lagen); fornsvenska slita; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till slitage, slits
2 ofta med partikel, t.ex.av, upp häftigt rycka och dra loss, itu eller dylikt; om varelse
någon/något sliter (av/upp) något
någon sliter (av) något
någon sliter (upp) något
något sliter (av) något
något sliter (upp) något
någon/något sliter i något
någon sliter i något
något sliter i något
någon/något sliter någon/något (sätt)
någon sliter någon (sätt)
någon sliter något (sätt)
något sliter någon (sätt)
något sliter något (sätt)
hunden slet av kopplet; hon slet upp brevet
spec. i ett ut­tryck med an­givande av resultatet
vargen slet bytet i stycken
äv. bildligt, spec. om icke-levande före­teelse
vinden slet i seglen; smärtorna slet i hennes in­älvor
spec. äv. i ut­tryck för förnimmelser, känslor och dylikt
en syn så vacker att hon inte kunde slita blicken från den; slitas mellan olika krav
slita sitt hår se hår
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
3 arbeta mycket hårt
någon sliter (med något/att+verb)
någon sliter (med något)
någon sliter (med att+verb)
slita och släpa; de slet med hem­uppgifterna halva natten
slita hund se hund
slita ont se ond
slita som ett djur slita hårthon slet som ett djur för att få ihop pengar till sin dröm­bil
belagt sedan 1629
4 sär­skilt juridik i vissa ut­tryck avgöra
någon sliter något
slita en tvist
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
slitaslitande