SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
slipp`a verb slapp sluppit, pres. slipper slipp·er1ibl. med partikel, särsk.ifrån, undan inte behöva ut­sättas för eller ut­föra ngt (mer el. mindre) o­behagligt NollJFRcohyponymundgå 1 slippa å­talslippa undan straffhon tror att hon kan slippa i­från arbetet genom att vara upp­tagen i telefon○äv. (med annan konstruktion)inte behöva göra ngt o­behagligt efter­som det regnade slapp de gå ut på rastenslippa (ifrån/undan) ngn/ngt, slippa (att+)V, slippa undan (med ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. slippa ’glida undan; und­slippa’; gemens. germ. ord; besl. med slipa; jfr 2släppa 2ofta med partikel, särsk.igenom, ur, ut snabbt och nästan o­märkligt förflytta sig ofta förbi ngt hinder; om varelse NollJFRcohyponym1slinka slippa i­genom kontrollenett lejon hade sluppit ur sin bur○äv. om före­målglida, slinta JFRcohyponym2släppa 1 det våta glaset slapp ur handen på henne○äv. bildligtnyheten slapp ut för tidigtur­säkta, det bara slapp ur migslippa ur/igenom (ngt), slippa ut (ngnstans)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)Subst.:vbid1-326189slippande (till 1)