publicerad: 2021  
slockna slocknade slocknat
verb
[slåk`-]
1 upp­höra att brinna
JFR släcka 1
något slocknar
elden i spisen slocknade; en slocknad vulkan
○ äv. bildligt
entusiasmen hade slocknat; hennes leende slocknade
en slocknad stjärna se stjärna
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska slokna, slukna; nära besläktat med släcka
2 upp­höra att ge ifrån sig ljus
JFR släcka 2
något slocknar
lys­rören i korridoren hade slocknat
belagt sedan 1526
3 somna
någon slocknar
hon slocknade nästan innan hon hade lagt huvudet på kudden
○ ibland äv. var­dagligt bli medvets­lös
han fick ett slag i huvudet och slocknade
belagt sedan 1896
slocknaslocknande