SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
slo`ka verb ~de ~t slok·arhänga slapp och ned­böjd om ngt av­långt och böjligt NollJFRcohyponymslaka 1 tulpanerna slokade redanslokande mustascheräv. mer el. mindre bildligt, med an­tydan om ned­stämdhethon slokade med huvudetsloka (med ngt)sedan ca 1635sv. dial. sloka ’hänga slapp; stryka om­kring (sysslo­lös)’; besl. med slak Subst.:vbid1-326369slokande